Agility i Sundsvall Så nu har vi äntligen debuterat i agility! Vår första tävling åkte vi så långt som till Sundsvall. Sedan hade vi två dagar och fyra lopp att se fram mot. Ett hoppklass lopp och ett agilityklass lopp båda dagarna. Jag (matte) hade varit riktigt nervös hela veckan men ju närmare Sundsvall och tävlingen vi kom desto lugnare blev jag. Så på lördagen kände jag mig riktigt fokuserad trots bristande sömn under natten. Den första klassen var hopp klass. Jag gick banvandringen och det kändes bra. Jag visste att det var en bana som vi brukar klara av bra (när vi tränar.) Så jag kände mig lugn inför loppet det som var lite jobbigt var alla hundar som var överallt så man fick hålla stenkoll på allt som hände runt omkring hela tiden. Så kom vi då till start. Jag satte ner Elsa vid det första hindret och vi startade. Elsa var helt fantastisk vilken fart hon har, som hon tog de tre första hinderna på, sedan fick hon syn på en tunnel och det spelade ingen roll att jag sprang åt ett helt annat håll och säger högt och tydligt att Elsa ska hoppa över ett annat hinder. Nej hon ville ta tunneln och vi diskade oss. Efter diskningen försökte jag samla ihop oss och ändå köra klart loppet, jag kallar på Elsa och då får hon världens spel och rusar först rakt mot mig och hoppar runt mig som en stor valp som vill leka. Sedan springer hon vidare runt hela banan och tar lite hinder på vägen som bara råkar komma i vägen. Sen får hon syn på en stackars funktionär som sitter på en stol vid planen, henne ville Elsa hälsa på så hon dundrar mot funktionären i full fart var på funktionären blir rädd när hon inser att en 35 kilos hund är på väg rakt mot henne, så hon tar skydd med både händer och ben. Jag måste erkänna att det hela var väldigt uppstressande för mig och jag kan inte säga att jag minns hela processen men jag hörde hur hela publiken stod och gapskrattade. Elsa valde i alla fall att bli lydig precis innan hon kom hela vägen fram till funktionären och kom till mig när jag ropa. Sedan gick vi av banan. Nu var jag riktigt nervös inför fortsättningen!! Cirka två timmar senare var det dags för vårt andra lopp, det var i agility klass. Nu var jag ännu mer nervös eftersom jag visste hur det gick i första loppet. Jag sätter ner Elsa vid första hindret och startar. Det märktes direkt på Elsa att hon kom ihåg precis hur roligt det var att bara springa omkring i första loppet och Elsa ville gärna uppleva det igen. Så vi tog några hinder och sedan får Elsa syn på en till funktionär, som hon skrämmer när hon dundrar i full fart mot. Men hon vänder duktigt när jag ropar på henne (vid det här laget var vi redan diskade för HELT fel väg). När Elsa kommer fram till mig så ville jag bara ta några hinder som var riktade mot publiken. Då får Elsa syn på min kompis Mija som står och tittar så hon dundrar fram till henne och hoppar upp på henne och viftar på svansen. Jag lyckas få henne tillbaka till mig och sedan tog vi några hinder. Men så fick Elsa ett lyckligt spel igen och då kallade jag in henne och gick i mål. Det var först då jag märkte att hela publiken stod och skrattade även åt det här loppet. Så var det söndagen kvar. Nu hade jag haft en kväll på mig att fundera och fundera. Jag blev inte så mycket klokare av det men jag måste erkänna att det kändes inte så bra att hon helt plötsligt inte verkade förstå alls vad agility är och hur man ska köra ett lopp. Men efter att jag hade gått banvandringen i hoppklassen så kände jag mig super peppad att klara av det här. Nu visste jag precis hur jag skulle göra vid varje sväng och hinder. Nu skulle vi bara ta oss i mål… Så startar vi det var en jätterolig start med ett hopphinder och sedan två tunnlar i en raksträcka. Elsa fick upp en fantastisk fart. Sedan kom en skarp högersväng, långhopp och sedan en till högersväng och där försökte jag bromsa in Elsa för vi skulle göra slalom. Men Elsa bar glider förbi och jag får ropa tillbaka henne. Där fick vi vår första vägran. Sedan börjar Elsa göra ett fint slalom men någonstans mitt i blir hon störd och går ur slalomet, där får vi vår andra vägran. Vi gör om det och gör det bra. Hon hoppar däcket, ett hopp hinder och så kommer det sedan en väldigt lustig mur som har ett hål i mitten. Elsa tror nog att det är en tunnel och springer rakt igenom hålet, alla murklossar flyger över hela planen och nu fick vi vår tredje vägran, diskade. Men resten av loppet gick jättebra och vi tog oss till målet men tyvär med en diskning. Jag var jätteglad och nöjd för nu kändes det ändå att Elsa förstod att det går att köra agility på tävling också. En stor sten föll från mitt hjärta. Så var det bara agility loppet kvar. Nu skulle vi bara ta oss i mål utan en diskning. Det var ju det som var mitt mål för helgen. Nu kände jag mig superladdad och inte längre så nervös, nu visste jag att jag kunde börja kräva av Elsa att hon ska lyssna samtidigt som hon springer runt banan. Så kom vi till start. Allt kändes, bra nu gällde det. Elsa startar hon gör ett kanon lopp hela vägen. Vi hade säkert en del fel men ingen vägran och hon gjorde allt på rätt sätt. Vi klarade av alla svåra svängar och vi fick upp ett härligt samarbete och fort gick det också. Innan jag visste ordet av så var vi framme vid staketet (en lite knepig kombination) och nu börja jag sjabbla till det. För sent kom jag på att jag höll på att springa på ett annat sätt än så som jag hade tänkte när jag gick banan. Då försökte jag fixa till det i farten och tappar samtidigt balansen och min högra arm flyger upp i luften vilket gör att Elsa tror att jag pekar på balanshindret. Ett hinder Elsa älskar så på två sekunder är hon uppe på mitten av balansen och vi blir diskade. Det kändes lite hårt för när hon diskade sig hade vi bara tre hinder kvar på en raksträcka sedan hade vi tagit oss i mål. Men min besvikelse gick snabbt över och när vi kom i mål fick Elsa så mycket beröm som man kan få och godis förstås. Elsa kan ju inte hjälpa att jag inte kan kontrollera mina kroppsrörelser. Jag är supernöjd med Elsas debut trots diskningar. Eftersom hon hade väldigt svårt att koncentrera sig på lördagens tävlingar och sedan hade fattat poängen väldigt bra på söndagen så hade hon gjort ett framsteg. Nu kan vi knappt vänta till nästa tävling!!